Här sitter man igen, klockan börjar bli sent och man jobbar fortfarande. 

Idag har varit en dag med väldigt många jobbiga situationer och det börjar bli svårt att hålla humöret uppe.

Jag är en sån människa som tidvis blir väldigt deprimerad p.g.a livet och som gärna vill ge upp och bara gömma mig under täcket. Som tur är så har jag inte gett upp ännu...

Man får verkligen kämpa för att hålla sig flytande, det har rullat på alldeles för mycket på jobbet och det har varit för mycket skit som händer. Vad jag inte förstår just nu, är varför människor som ges makt blir väldigt små medan de tror att de är störst.

Logiken och medmänskligheten verkar minska i takt med löne-förhöjningar i den högre klassen.

Vad som skrämmer mig mest med det hela är att dessa människor går omkring, och på fullaste allvar tror att de är bättre än alla andra. Hur kan man få för sig att man är mer värd än någon annan?

Vad får man ut av att göra sina medmänniskors liv ett helvete?

Nu ska jag dränka mina sorger i jobb och senare ett glas vin. 

Hej igen kära vänner!

Apan stod idag och väntade på tåget till jobbet, var ute i god tid för att hinna med lite ärenden i stan.

Tåg nummer ett blir sent, blir sent, blir sent och sen inställt.

 Samma sak med tåg nummer två. Apan tänker: "Det är lugnt, jag hinner fortfarande i tid till jobbet och mina ärenden kan jag göra en annan dag".

Tåg nummer tre är också sent (tågen går en gång var 15e minut) och blir till slut inställt. Det är ok, eftersom det ligger ett bussagarage 5 meter från stationen, så länge de kirrar en buss. Det borde inte vara så svårt tack vare närheten till bussgaraget.

Men nej, det tog cirka 40 minuter att få en buss att åka cirka 100meter (omvägen från garaget till tåg-stationen).

Är det någon som kan förstå min frustration? Det är nästan komiskt hur inkompetenta SL och deras underleverantörer är. 

Ett stycke apa sitter i hemmet för tillfället och funderar över livets konstigheter.

Apan går till jobbet varje dag, ett jobb som är nervärderande och inte erbjuder någon form av banan för att locka till prestation. Likförbannat så presterar jag (apan, orkar inte skriva apan hela tiden) allt jag kan och sen lite till.

Jag är den som presterar mest faktiskt. Vad får jag för det? Ett tack? En banan? Kanske lite mer lön?

Nej, mina vänner, jag får högre krav satta på mig utan att det reflekteras på lönen i slutet av månaden.

Så vad är kontentan? Jobbar du där apan jobbar, så prestera så lite som du kan eftersom du iallafall inte får ett skit för att vara bäst. Och sök sen ett annat jobb. 

Livet är rättvist och bra, kära vänner?